Affärer och företag i Stöde
Nyhemssågen
Inledningsvis har sagts att sågen på Södra sidan flyttades till Norra sidan av Ljungan. På denna bild ser man denna såg som låg vid Fanbyåns utlopp i Stödesjön. Sågen drevs troligen av det vatten som leds in i byggnaden via en kanal eller tub som satte fart på turbiner som kunde alstra el. Det inhägnade området till höger om såghuset, mot vattnet, är brädgården.
Nuläge (omkring 1980)
Sågen ägs av SÄF, som driver den som en helt modern anläggning
efter den stora ombyggnaden åren 1974 – 76. Av äldre anläggningar
finns såghuset från 1930 talet kvar.
Tillägg
Sågen i Stöde kom igång efter första världskriget
i början av 1920-talet. Intressenter var då
bönderna i Kärvsta. En av de ledande var då Erik Kerfstedt.
Företaget Stöde Ångsåg bildades då som aktiebolag.
år 1921. Verksamheten kan ha startats redan år 1908
Ljungdahl köpte Stödesågen år 1962. Sålde den till
SÄFs omkr. 1967 – 68.
Se tidningar åren 1966 – 67.
Faktor Helge Nordman. Bror Broddesson fram till år 1971. Jan Strömblad
Ivar Engblom vikarierande. Herbert Åkerlund.
Flottningschefen drog timmer från Ljungan för att få virke
till byggande av Liljas
Sågen hade två ramar.
När Sågen firade 50 år (på Huberget) var Herbert Åkerlund
chef (Ingrid Sundströms far). Lindgren var ägare till sågen
den tiden.
Andra ägare. Erik Kerfstedt. Gubben Gradin, Petrus Åsberg m fl
År 1901 reste en då 20-årig yngling, Axel Reinhold Johansson
från Gösunda, i sällskap med flera andra till Amerika. Innan
dess var han med om att flytta Stödesågen från dess första
plats vid Fanbyåns utlopp på sörsidan av Ljungan till den nuvarande
platsen på norrsidan. Han var den förste hjälpsågaren
i den nya sågen. Denne Axel Johansson, senare kallade han sig Rendahl
blev med tiden pastor och verkade i mer än femtio år vid olika baptistförsamlingar
i Amerika. År 1959 besökte han sina släktingar i Torp och deltog
även i möte på Huberget.
( Så skriver Edvin Nahlbom om denne ynglings levnadsbana).
Stöde Ångsåg uppfördes år 1899 varvid disponent
Janne Westin i Ede deltog som konsult och sakkunnig. Såghuset uppförde
i trä medan maskinrum, pannrum och smedja uppfördes i tegel.
Två sågramar installerades jämte ett kantverk. År 1900
satte man igång men de ångmaskiner man hade satt in var otillräckliga
vilket störde produktionen. Detta ledde också till att efter något
år så inköptes en större maskin, som fungerat i alla år
fram till dess sågen lades ner.
För finansiering av verksamheten bildades ett bolag, de första aktiebreven
är daterade den 14 september år 1899 och tecknades i huvudsak av
bönderna i trakten. Bolaget tecknades av Lars Svedin, E. Jonsson och Dan
Höglund. Någon utdelning på aktierna synes inte ha förekommit.
Efter några år vid sekelskiftet blev det dåliga tider som
gjorde att sågen stod still fram till år 1907 då det bildades
ett nytt bolag, Kärfsta Ångsågs Bolag som drev sågen
fram till år 1912.
Ny ägare igen år 1914 med en grosshandlare från Östersund
i ledningen. Om denne berättas att han avslutade sitt verk i Stödesågen
med att förvandla det mesta som var brännbart inom sågområdet
till träkol.
Efter fler ägarbyten kommer Lars Ljungdahl, Östavall in som ägare
år 1960. Han var driftig
och kunnig som satte igång med en omfattande modernisering år 1961.
Eldrift infördes, nya sågramar, kantverk och brädsorteringsverk
monterades. Brädgården utökades med av stora mängder fyllningsmassor
bl a för att kunna använda truckar inom området.
Den siste ägaren till Stödesågen blev SÄFs Industri i Sundsvall
från år 1966 fram till år 1985.
Den nye ägaren gjorde också betydande investeringar med nya moderna
sågverksmaskiner och införde elektronik inom flera områden.
Stödesågen ansågs nu vara väl rustad i tiden vad gällde
ett mindre sågverk.
Av någon anledning, kanske marknadsmässiga och statliga intressen lades Stödesågen ned och verksamheten flyttade över till Östavall i slutet av år 1985. Maskiner och inventarier nedmonterades och forslades bort. En 85-årig sågverksepok gick i graven. På området har med åren växt upp flera små industrier som ger sysselsättning och liv i bygden.
Utdrag ur Sundsvalls museums inventering åren 1979 – 1986.
Industriminnen i Västernorrland. Del 2 Västra och nordöstra Medelpad
Stöde sågverk
Åren 1900 – 1901 uppförs här en ångsåg av
hemmansägare i Stöde. Under de första 20 åren byter sågverket
ofta ägare och genomgår långa stagnationsperioder. Efter år
1921 driver Stöde Ångsågs AB sågverket. Ångsågen
har två ramar och tillverkar trävaror huvudsakligen för ex-port.
I anslutning till sågen finns ett hyvleri. SÄF övertar verket
i början av 1960-talet. De gör under åren 1974 – 76 en
nyinvestering och utbyggnad av sågen. Nu byggs timmersortering, torkanläggning,
justerverk, magasin och panncentral. Såghuset är kvar sedan det byggdes
på 1930-talet. Sågen är utrustad med två ramsågar.
Idag (omkr. 1980) arbetar 32 man vid sågverket. 25.000 kubikmeter sågad
vara produceras per år. Sågen har varit den dominerande industrin
i Stöde. Samhället har länge varit centralort för bygden
med järnvägsstation, service etc. Ingen bostadsbebyggelse har växt
upp intill sågverket.
Stöde mars 2005 /ON
Rev 28/3 05/ON
Gottfrid Eriksson, Norromängarna, berättar år 2004
Stöde Ångsågs aktiebolag
På 20 – 30-talet
Arbetare och ledare i ledningen var Erik Kerfstedt, Herbert Åkerlund,
hans far var nog före honom. En förvaltare som hette Runsten var där
i många år. Dom som var ledare på 20-talet
var Magnus Lilja, som tog över efter sin far.
Namnen på sågstyrkan var vad jag minns, jag var ju där och
jobbade av och till på 30-talet.
Erland With var maskinist, det jobbet övertogs av Holger Sjölander.
Eldare var Olof Johansson, sågare var Axelsson med sönerna Erik och
Leonard och Jan Johansson. Kantare var Adolf Höglund, hyvlare och slipare
Albin Eriksson. Nicke Johansson var också hyvlare, Den som körde
ut flisen som dom byggde ut brädgården med hette Helge Wiberg, han
var expert på det jobbet. Om han blev sjuk så fick dom sätta
dit två man. Andra som jobbade var dom som var i brädgården,
Mattias Åsberg, Olov Sjöling, Bernhard Nylander, Konrad Nyberg
Övriga var Pelle och Olof Westman, Elof Jonsson, Bror Fandén, Erik,
Alvar och Edvin Malmström, Ernst Åsberg, Hilding Åsberg, Nils
Åsberg, Robert Åkerlund, Henry Lindberg,
Andor Dahlkvist, Torsten Johansson, Johan Johansson, Helmer Nilsson, Ingemar
Andersson, Helmer Andersson, Ernst Nilsson, Axel Abrahamsson, Gunnar Persson.
På 30-talet köptes den första bilen, en Volvo V8, som kördes av Valfrid Sjökvist med Hjalmar Nilsson som hjälplastare. På 40-talet kom Algot Lindgren som bas på sågen, hans bror V. T Lindgren var ju delägare i bolaget. Herbert Åkerlund var faktor och S R Torin var skrivare på kontoret. Sen blev Bror Broddesson faktor. Så gick det några år.
Sen såldes sågen till en jämtlänning som hette Lars Ljungdal. Han gjorde totalt om och fyllde ut brädgården med massor och planerade. Nu skulle virket, som tidigare körts på bryggor och räls, köras med truckar. Han rev då bort en del byggnader och skorsten, och lade då om till el-drift. Han var där några år men sålde sen till Norrskog. Då var Jan Strömblad förman, Ivar Engblom faktor, Berit Edström, kontorist. Sågare Nisse Eriksson, kantare Arne Sjölund, slipare Pelle Persson.
År 1980 lades sågen ner och flyttades till Östavall. Då var en över 100- årig epok slut.
Utskrivet år 2005/ON